Verket fångar en lugn vy av en gondol som flyter på Venedigs stilla vatten. Gondolen, avbildad i djupa blågrön nyanser, speglar sin färg mjukt på vattenytan nedan, vilket betonar Monets förmåga att skildra reflexer. Konstnären använder lösa penseldrag, vilket skapar en drömmande, nästan eterisk kvalitet som bjuder in betraktarna att känna den mjuka vaggningen av vattnet under den känsliga farkosten. Bakgrunden visar sparsamt renderade vertikala linjer som antyder avlägsna gondoler, som stiger som viskningar mot den mjuka bakgrunden.

Monets tillämpning av en delikat färgpalett, som omfattar ljusa blå, gröna och hintar av violett, väcker en känsla av lugn och nostalgi. Här är atmosfären genomsyrad av essensen av Venedig—dess vattenvägar och fängslande ljus. Detta verk, skapat i toppen av hans impressionistiska period, speglar inte bara scenens skönhet utan också det övergående i ljus och skugga, vilket gör ögonblicket efemärt och bjuder in betraktarna till ett tillstånd av kontemplation. Den rena enkelheten i kompositionen, kombinerat med de flödande färgerna, skapar en emotionell koppling till denne ikoniska stads tidlöshet.