Det finns något eteriskt i detta konstverk – klipporna stiger mjukt mot horisonten, mjuka linjer smälter samman. Penseldragen är lösa men uttrycksfulla, som fångar det vibrerande ljuset av en tidig morgon som dansar på vattenytan. Den sandiga förgrunden, målad i varma ockrafärger, bjuder in betraktaren att sätta foten på stranden, medan klipporna fångar den kvarvarande värmen från de första solstrålarna. Monets val av färger är helt fängslande: bleka blå, delikata rosa och ljusa gula interagerar harmoniskt, vilket skapar en välkomnande atmosfär. Det är som om morgondimman blandas med skuggorna av klipporna, vilket väcker en känsla av lugn och stillhet.

Kompositionen leder blicken från förgrunden, där den sandiga stranden mjukt kröker sig mot det glittrande havet, till de avlägsna klipporna som står som tysta vittnen till dagens början. De lugna vattnen reflekterar de mjuka pastellfärgerna, talande för naturens skönhet i sin renaste form, och lyser upp känslor av fred och introspektion. Detta verk ekar inte bara som en avbild av en kustscen, utan också som ett vittnesbörd om de flyktiga stunderna i det dagliga livet, och fångar essensen av en specifik tid och plats där naturen avslöjar sin stillsamma skönhet. Monets förmåga att förmedla atmosfären och känslor genom färg och ljus befäster hans betydelse i konstvärlden och lämnar ett bestående intryck på hur vi uppfattar landskapsmålning.