När vi kliver in i detta konstverk, känner vi genast av den lekfulla men eleganta essensen som omger figuren av ett barn i en delikat pose, som om det var fruset i ett ögonblick av oskyldig nyfikenhet. Verket fångar inte bara en likhet, utan en känslomässig värld; hur ofta inkapslar ungdomen renhet och glädje, strålande en ljus som kallar oss tillbaka till enklare tider? Figuren, elegant klädd i mjukt tyg med mjuka kurvor, är prydd med en stilfull hatt. Penseldraget antyder rörelse; kan du känna den lätta brisen som kanske kammar kanten? Det är ett visuellt visk av skratt och lätta spel, som väcker ett nostalgiskt leende.

Färgpaletten som strömmar ur detta verk består av mjuka pastellfärger och varma jordtoner – avlägsna ekon av en värld fylld av ömhet. Användningen av blått och kräm är särskilt förtjusande, eftersom de sveper in figuren som en varm omfamning. Bakgrunden är så eterisk som en söt dröm, vilket gör att betraktarens blick enbart kan vila på barnet; det är som om vi för en stund har blivit inbjudna till deras värld. Fragonard engagerar oss här mästerligt, inte bara som observatörer utan som deltagare i scenen, och framkallar ett skratt, en beundrande suck. Det historiska sammanhanget ytterligare förstärker detta verk som ett emblem av rokokotiden, en utforskning av ungdom, skönhet och det pastorala charmet som definierar mycket av Fragonards verk – en påminnelse om barndomens flyktighet medan nuet sammanflätas med det förflutna.