Detta porträtt fångar en förnäm herre som sitter bekvämt i ett nästan omslutande mörker, där hans upplysta ansikte omedelbart drar betraktarens uppmärksamhet. Konstnären använder en förfinad realism med mjuka, sammansmälta penseldrag som fint skildrar subjektets nyanserade uttryck — ett svagt, självsäkert leende kombinerat med skarpa, eftertänksamma ögon. Den mörka kostymen smälter nästan sömlöst ihop med den skuggiga bakgrunden och framhäver den bleka hudtonen och den krispiga vita skjortan med ett mönstrat slips. Ljuset och skuggan hanteras mästerligt och skapar en dramatisk men ändå intim atmosfär, som om porträttpersonen stiger fram ur mörkret för att möta oss ansikte mot ansikte.

Den dämpade färgpaletten, främst bestående av svart, grått, subtila blå nyanser och varma hudtoner, understryker den högtidliga värdigheten hos figuren och tillför en tyst allvarlighet till kompositionen. Den omsorgsfulla sammansättningen och de nedtonade tonerna påminner om elegansen och återhållsamheten som kännetecknar porträtt från tidigt 1900-tal, men subjektets lugna och självsäkra närvaro ger liv åt målningen. Historiskt sett tillhör detta verk en epok då porträtt fungerade som en markör för social status och personlig arv, och konstnärens skicklighet att fånga realismen och den känslomässiga nyansen bekräftar dess konstnärliga betydelse.