Detta fängslande konstverk erbjuder en inblick i arbetslivets livfulla värld, där arbetarna är helt fokuserade på sitt arbete, och skapar en scen som nästan surrar med ljudet av spadar som slår i marken och mumlet av samtal. Konstnären har valt en dämpad färgpalett – grått, brunt och ockra dominerar – vilket ger verket en atmosfärisk djup som verkar väcka dammet och smutsen från gatorna de bygger. Varje figur är noggrant avbildad, vilket visar en rad poser som förmedlar den fysiska närvaron och beslutsamheten hos arbetarna.

Det som mest imponerar mig med detta stycke är hur kompositionen skapar en känsla av enhet bland arbetarna; trots sina individuella uppgifter verkar de vara en del av en sammanhängande helhet, vilket illustrerar en kollektiv anda. Kontrasten mellan den suddiga bakgrunden och de tydliga figurerna i förgrunden drar åskådarens uppmärksamhet till detaljerna i deras aktiviteter, och låter en sjunka ner i den arbetsamma men avsiktliga essensen av vardagslivet under denna period. Det känns som en hyllning till industrin och det hårda arbetet, som påminner oss om värdigheten i arbete, allt detta fångas på duken med en rå ärlighet som ger uttryck för konstnärens uppskattning för arbetarklassen.