Målningen avslöjar en solig gatubild, en ögonblicksbild av vardagen återgiven med en fängslande blandning av realism och impressionistisk känsla. Kompositionen drar blicken längs en svagt sluttande väg, kantad på båda sidor av byggnader som tycks luta inåt, nästan omfamna betraktaren. Penseldragen är djärva och självsäkra, fångar byggnadernas grova texturer och det subtila spelet mellan ljus och skugga. Färgpaletten är varm, dominerad av jordnära toner av ockra, terrakotta och dämpade gröna, med inslag av blå himmel som tittar fram mellan taken. Det är en scen som känns både bekant och främmande, vilket framkallar en känsla av nostalgi, en glimt in i en värld där tiden rör sig långsammare och det vanliga genomsyras av en speciell sorts skönhet.