Målningen fångar en karg, men ändå fridfull scen; en naturlig symfoni av sten och vegetation. En massiv klippformation dominerar mitten, dess kalla, grå ytor kontrasterar mot de varma, jordnära tonerna i undervegetationen. Konstnären använder mästerligt ljus och skugga för att forma klipporna, vilket ger dem en påtaglig, nästan taktil kvalitet. Man kan föreställa sig den grova texturen och den svala beröringen av stenen.

Kompositionen leder ögat genom scenen, från de trasiga träelementen i förgrunden, som tycks vara rester av fallna träd, till den frodiga växtligheten som frodas runt klipporna och den mörkare, tätare skogen i bakgrunden. Färgpaletten domineras av dämpade gröna, bruna och gråa, vilket skapar en känsla av lugn och ro. Det är som om konstnären ville framkalla känslan av ett ensamt ögonblick i naturen, en plats för tyst kontemplation.