Detta fängslande havslandskap för dig till den lugna vattenspegeln av en lagun vid solnedgången, där en gondol smyger fram över skimrande vågor. Konstnären fångar mästerligt de gyllene nyanserna av den nedgående solen som färgar himlen i mjuka pasteller av rosa och orange, vilka smälter samman med det svala blå vattnet. Gondoljären står upprätt och balanserar skickligt gondolen medan han styr; dess smäckra siluett kontrasterar mot det milda ljuset. En delvis synlig passagerare skyddar sig med ett tyg, vilket tillför ett intimt mänskligt element mitt i det vidsträckta landskapet.

Kompositionen är vackert balanserad, med gondolen placerad framträdande i för- och mellanplan, vilket drar blicken över den lugna lagunen mot segelbåtarna som prickar horisonten. Detaljer framträder subtilt genom strukturerade penseldrag — vågande vatten, diffust ljus och seglarnas mjuka svaj — och bjuder in betraktaren att nästan känna kvällsbrisen och höra det mjuka kluckandet av vatten. Målningen är en poetisk hyllning till avkopplande resor och romantiken i den venetianska vattenvägen, där en luministisk teknik framhäver ljusets flyktiga glöd och väcker känslor av lugn och nostalgi.