Scenen utspelar sig med ett gripande drama, en sårad gestalt utsträckt på ett ödsligt, jordnära landskap. Penseldragen är lösa och uttrycksfulla och förmedlar en rå energi som drar in dig i stunden. Scharlakansrött färgar vattnet, en dyster kontrast till de dämpade tonerna i omgivningen. Figuren klädsel - en blandning av vitt, ockra och brunt - antyder ett avbrutet liv, en avbruten berättelse. Kompositionen lockar blicken och leder den från den sårade formen till den avlägsna och dystra horisonten. Man kan nästan känna tystnaden efteråt, en tung stillhet hänger i luften, bara punkterad av det tysta skriket av smärta och förlust.