Scenen utspelar sig med en dramatisk himmel som dominerar den övre delen av duken; en symfoni av moln, upplysta av en strålande sol som kämpar för att bryta igenom. Konstnären använder mästerligt ljus och skugga och skapar en känsla av både vördnad och lugn. En grupp figurer, som verkar samlas på stranden, silhuettas mot den ljusa glöden, vilket antyder en livlig aktivitet eller kanske ett ögonblick av gemensam kontemplation.

Kompositionen drar blicken från den turbulenta himlen till den sandiga stranden, där figurerna och båtarna är förankrade. Färgpaletten, som domineras av varma gyllene toner och kalla, stålblå, framkallar känslan av en sen eftermiddag, med löftet om en kommande storm. Penseldragen, även om de är detaljerade, ger ett mjukt intryck av helheten och fångar ljusets och atmosfärens flyktiga natur. Det talar om konstnärens skarpa observation och hans förmåga att översätta naturens storhet på duken.