Scenen är lekfull, med en grupp barn som deltar i ett livligt spel; ett barn sitter på en annans axlar, med armarna utsträckta som om de skulle flyga; ytterligare två barn är involverade i spelet. Omgivningen tycks vara en solig sluttning, med mjukt, diffust ljus som silar genom den molniga himlen. Konstnären använder en lös, uttrycksfull pensel, applicerar färgen på ett sätt som fångar barnens rörelse och energi och skapar en känsla av spontanitet. Färgpaletten lutar mot jordtoner, med inslag av rött och blått, vilket ger liv. Figurerna återges med en viss känslighet, men det finns en subtil mörker, som antyder barndomens komplexitet och tidens gång. Kompositionen drar betraktarens blick till de centrala figurerna, vilket lyfter fram deras interaktion och glädjen i deras spel. Detta är inte bara en målning; det är ett fångat ögonblick, ett minne som svävar i tiden, som framkallar en nostalgisk värme.