Den här känsliga etsningen fångar ett stillsamt, intimt ögonblick av en ung kvinna med blommor i håret. Den monokroma paletten av mjuka gråtoner och svart betonar en introvert stämning, där subtila övergångar ger mjukhet som i en dröm till hennes drag och omgivningen. Den avlånga kompositionen riktar fokus mot kvinnans sänkta ansikte och den intrikata blomsteruppsättningen, medan en korg av flätat material bredvid ger textural kontrast och en rustik känsla. Konstnärens teknik med fin korshatchning och mjuka skuggor framhäver en öm känsla — kanske en lugn melankoli eller en tyst drömmande sinnesstämning. Verket speglar det tidiga 1900-talets sensibilitet och balanserar realism med poetisk subtilitet.