Scenen utvecklas med en fängslande intimitet. Fyra keruber, med sina ömtåliga vingar utbredda, samlas runt en ung kvinna. Konstnärens behärskning av den mänskliga formen är uppenbar i barnens mjuka, rundade kurvor och den centrala figurens graciösa hållning. Hennes uttryck är en subtil blandning av dagdrömmeri och mild förvåning, som om hon vaknat ur en dröm, eller kanske står på gränsen till en. Konstnären använder ljuset skickligt och kastar ett mjukt sken som tycks utgå från figurerna själva och förstärker scenens eteriska kvalitet.