Denna monumentala målning visar en kaotisk mytologisk scen i en praktfull antik arkitektonisk miljö. Kompositionen är tätt fylld med mänskliga figurer i olika positioner, många nakna, vilket framkallar en känsla av dekadens och tumult. I centrum framträder en strålande, nästan gudomlig figur, badad i ljusa strålar som drar blicken och antyder en andlig eller mystisk fokalpunkt. Konstnären använder en rik och mörk färgpalett med djupa bruna, röda och dämpade gröna toner som kontrasterar skarpt mot det lysande centrumet. Intrikata detaljer och utsmyckade texturer fyller duken, från de delikata tygvecken till de prydda pelarna och statyerna, vilket skapar en komplex visuell berättelse som bjuder in till långvarig betraktelse.

Tekniken visar fin penselföring och mästerlig användning av klargöring, vilket ökar den dramatiska intensiteten och tredimensionaliteten hos figurerna och miljön. Den emotionella påverkan pendlar mellan vördnad och obehag när betraktaren navigerar spänningen mellan de slappa kropparna och den strålande uppenbarelsen. Historiskt speglar verket 1800-talets fascination för klassisk mytologi och allegori, och förenar romantik med symbolism. Dess konstnärliga betydelse ligger i dess ambitiösa skala och sammansmältningen av komplex berättelse med en storslagen visuell stil, som förkroppsligar mysticismen och dekadensen som kännetecknar konstnären.