Denna suggestiva målning fördjupar betraktaren i en skuggig, mystisk grotta upplyst av ett spektralt, flammande ljus som strömmar nerför de steniga väggarna. Kompositionen är tät och mystisk med en surrealistisk lek av ljus och skugga som skapar en nästan annan världslig atmosfär. Till vänster lurar en mörk, hotfull ormfigur med genomträngande ögon, medan en grupp sårbara, sammanflätade människofigurer till höger verkar vara i ett tillstånd av bön eller nöd, deras former smälter samman med omgivningen. Det djupblå vattnet kontrasterar skarpt mot de varma, flammande färgerna ovanför och ger scenen en känsla av emotionell spänning och överhängande fara.

Moreaus mästerliga användning av lager och rika texturer inbjuder till noggrann betraktelse; penseldragen är uttrycksfulla men kontrollerade, och väver samman det fantastiska och det naturliga med en drömlik flyt. Färgpaletten — dominerad av mörkbrunt, blått och inslag av orange och gult — förstärker verkets gåtfulla stämning. Verket berör teman om myt och transformation och väcker till minne forntida berättelser där ormar symboliserar både visdom och fara. Den emotionella påverkan är djup och väcker känslor av vördnad, rädsla och fascination, medan den tvetydiga berättelsen uppmuntrar fantasin att utforska symboliska djup och urgamla mysterier.