Scenen utspelar sig med en drömlik kvalitet, som om den skymtades genom en slöja. En kvinna, fridfull i sin sömn, bärs mot himlen av två eteriska figurer, vars vingar är utsträckta mot de mjuka, virvlande molnen. De rör sig med en grace som antyder viktlöshet, deras former smälter samman sömlöst med den atmosfäriska bakgrunden. Konstnärens teknik är mästerlig; kvinnans släta hud och vingarnas delikata texturer kontrasterar vackert med den mjukare, mer suddiga återgivningen av molnen.

Man kan inte låta bli att känna en känsla av frid och transcendens när man betraktar detta verk. Den subtila färgpaletten av mjuka blå toner, rosarött och krämvitt bidrar till denna fridfulla stämning. Den talar om en resa från jordiska bekymmer till ett högre rike. Ljuset leker över figurerna, lyser upp deras ansikten och framhäver vecken i deras klädnader, vilket ger djup och dimension. Det är ett klassiskt exempel på akademisk konst, som visar en hög grad av teknisk skicklighet och en romantisk känslighet, och framkallar en känsla av både skönhet och andlig längtan.