En praktfull komposition av blommor sprudlar från en vit vas, kännetecknad av en explosion av färger och en energisk penselteknik. Varje blomma är distinkt, men de harmoniserar i en rapsodi av former och nyanser. De livliga gula och vita blommorna kontrasterar mot en djup koboltblå bakgrund som framhäver deras livfullhet; mörkret i bakgrunden får varje blomma att verka upplyst av ett inre ljus.

Den emotionella effekten av detta verk är djup. Den dynamiska rörelsen som skapas av Van Goghs penseldrag leder blicken genom hela stycket, vilket väcker en känsla av glädje, men också en ton av melankoli som återspeglar konstnärens turbulenta känslolandskap under denna tid. Historiskt sett ligger detta verk i linje med Van Goghs senare liv, då han kämpade med mental hälsa men fann tröst i naturens skönhet - en rörande påminnelse om den känsliga balansen mellan ljus och mörker i livet.