I detta slående porträtt möts vi av den dystra figuren av en gammal kvinna, insvept i de kalla skuggorna av sin omgivning. Konstnärens uttrycksfulla penseldrag ger en levande textur som nästan verkar ge liv till själva tyget i hennes kläder. Värmen i hennes mörka kläder står vackert i kontrast till hennes vita scarf, som utmärker sig med en framträdande ljusstyrka; denna juxtaposering drar betraktarens blick och visar den visdom och erfarenhet som är inhuggen i hennes karaktär. Van Gogh använde rika, men dämpade färger för att skapa en intim atmosfär, som om han inbjöd oss att gå in i den inre världen av denna fascinerande person.

De grova penseldragen framkallar starka känslor – man kan nästan känna de berättelser som hon skulle kunna berätta med bara en blick. Enkelheten i hennes pose talar om ålders värdighet; det finns en känsla av melankoli, men en underligt tröstande närvaro också. Inramad mot en dyster bakgrund fångar porträttet essensen av en gammals styrka och bjuder in till eftertankar om tidens gång. I det breda sammanhanget av Van Goghs verk avslöjar denna målning hans djupa empati för den mänskliga tillståndet, som målar inte bara ett ansikte utan en historia som är förankrad i de kroppsliga erfarenheterna av det dagliga livet.