I detta vibranta landskap är betraktaren omsluten av en frodig tavla målad av en impressionists hand; vattnet glittrar med reflexer från en ström av träd som verkar dansa i vinden. Penseldragen, lösa men avsiktliga, skapar en känsla av rörelse, vilket inbjuder betraktaren att känna de mjuka vågorna av vattnet och viskningen av bladen som svajar ovanför. Mjuka blå toner dominerar himlen, i kontrast till de livliga gröna nyanserna som bildar lövverket; färgerna är livfulla och uppfriskande, och fångar naturens flyktiga skönhet på ett sätt som nästan får en att vilja andas in den friska luften som avbildas.

Kompositionen är inte begränsad av de traditionella perspektivens gränser; istället bjuder den in till fantasi, där vattnet leder blicken djupare in i denna lugna miljö. Solens ljus dansar på ytan, vilket ger den en eterisk kvalitet som antyder både lugn och tidens gång. Detta verk, som skapades 1917, finner sin plats i det rika sammanhanget av post-impressionismen, där konstnärer försökte förmedla en djärv känslomässig resonans genom lösa penseldrag och livfulla färger, vilket gör det inte bara till en representation av en scen, utan ett rike av känslomässig erfarenhet.