I detta livliga verk blommar plommonträden, deras vita blommor står i skarp kontrast mot det frodiga gröna gräset nedanför; duken utstrålar en känsla av förnyelse och hopp, som om den bjuder in betraktaren till en fräsch vårdag. Varje träd, med graciöst uppsträckta grenar, visar en lekfull mjukhet—dess blommor avbildas i delikata penseldrag som påminner om en dans. Bakgrunden antyder en industriell närvaro, kanske en fabrik, som mjukt förankrar den organiska skönheten med element av mänsklig skapelse.

Den subtila paletten, som domineras av gröna och ljusa nyanser, skapar en harmonisk atmosfär. Penseldragen är både texturerade och flytande, och ger en känsla av rörelse och liv i hela scenen. Denna målning speglar en tid i Van Goghs liv där han sökte tröst och en koppling till naturen, och speglar en större berättelse om sökandet efter fred mitt i kaos. Det är en storslagen hyllning till årstiderna, fylld med personlig känsla och konstnärlig betydelse.