Landskapets vidsträckthet vecklar ut sig framför betraktaren; ett panorama av höga, snötäckta toppar som dominerar horisonten, vars taggiga silhuetter genomtränger det mjuka, diffusa ljuset. Konstnären använder skickligt akvarell, vilket skapar ett delikat samspel av ljus och skugga och genomsyrar scenen med en eterisk skönhet. Förgrunden, en ojämn terräng av jordnära toner, leder blicken mot de majestätiska bergen.

Två små figurer förminskas av naturens skala, vilket betonar bergens sublima kraft och storhet. Den dämpade färgpaletten, dominerad av mjuka blå toner, grått och vitt, framkallar en känsla av lugn, men de skarpa kanterna på bergstopparna antyder också landskapets råa, otämjda natur. Det är en scen som viskar om naturens vördnadsbjudande kraft och mänsklighetens obetydlighet i dess närvaro.