Se en kuslig scen, etsad i svartvitt. En gestalt, klädd i mantel och huva, sitter hukad, tyngd av en enorm, konformad hatt. Dess form dominerar kompositionen, en skarp kontrast till figurerna samlade nedanför, vars ansikten är ett hav av anonymitet. Konstnärens användning av skugga och ljus är mästerlig; figurens ansikte är fördunklat, vilket ökar mystiken och tyngden av ögonblicket. Texturerna – den grova duken, de svaga linjerna som antyder ansikten i mängden – bidrar till verkets råa, djupa inverkan. Man kan nästan höra de dämpade tonerna, den outtalade spänningen som hänger i luften.