I detta intensiva självporträtt möter vi konstnären omgiven av frodiga, stora gröna blad som nästan omsluter hennes lugna men beslutsamma uttryck. Kompositionen är starkt centrerad och fokuserar på hennes ansikte, medan ett halsband av törnen slingrar sig runt hennes hals som en symbol för smärta och styrka, med en ömtålig kolibri fast i mitten – en slående kontrast mellan skönhet och lidande. En svart katt lurar bakom hennes högra axel, med smaragdögon som penetrerar scenen med en kuslig blick, medan en spindelapa på vänster sida tycks fundersam och varsamt rör vid några grenar. Subtila fjärilar svävar runt hennes flätade hår och tillför en känsla av skör livskraft mitt i de taggiga grenarna. Konstnärens mästerskap märks i den noggranna framställningen av ansiktsdragen och texturerna; varje blad, hårstrå och den iriserande fågelfjädern är målad med extraordinär detaljrikedom. Färgpaletten, dämpad men rik – djupa gröna nyanser, den mjuka rodnaden i huden och intensiva svarta toner – förstärker det emotionella intrycket och väcker teman om inre plåga och styrka. Målad under en turbulent period präglad av fysiskt och emotionellt lidande, förenar detta verk det intima med det symboliska, vilket gör det till en visuell dikt om uthållighet och identitet.