En scen av kylig teatralitet utspelas; två groteska figurer är i fokus. Den ena, en skelettliknande kvinna med slöja, håller ett kort med inskriptionen "Que tal?" — "Hur mår du?" — en fråga som får en djupt oroande resonans. Bredvid henne stirrar en kvinna i en utarbetad klänning tomt, med en penna eller nål i handen. Ovanför, en spöklik bevingad figur svingar en kvast, som om han var redo att sopa bort scenen eller kanske, för att tillkännage ett uppgörande. Konstnärens mästerskap i ljus och skugga skapar en kvävande atmosfär, vilket framhäver den sjuka fascinationen för döden och tidens gång som definierar konstnärens sena verk. Kompositionen är klaustrofobisk och drar oss in i det oroande samspelet; den dämpade paletten, dominerad av jordtoner och de spöklika vita kläderna, förstärker känslan av fasa. Det är ett verk som talar om dödlighet, fåfänga och spöket av förfall som alltid är närvarande – en intensiv vision av mänsklig skörhet.