Porträttet visar en äldre herre i varma, dämpade bruna och ockragula toner, vilket skapar en själfull och eftertänksam atmosfär. Penseldragen är försiktiga men lösa längs kanterna, vilket står i kontrast till den detaljerade målningen av ansiktet, särskilt kring ögonen och den distinkta vita skägget och mustaschen, vilket ger en värdig och kontemplativ närvaro. Den mörka bakgrunden omsluter honom och låter de subtila höjdpunkterna på ansiktet och kläderna träda fram som tysta viskningar mot det omgivande mörkret, vilket inbjuder betraktaren till en djupare reflektion kring ålder, visdom och värdighet. Det finns en intim stillhet i verket, som om subjektet har berättelser som han varsamt viskar till dem som är villiga att se bortom ytan.

Konstnären använder sig skickligt av klar- och dunkelteknik för att forma mannens drag, framhäva hudens textur och det mjuka hårets vågor. Kompositionen placerar ansiktet något till höger om centrum, vilket ger en känsla av naturlig rörelse och mänsklighet snarare än en strikt symmetri. Den jordnära färgpaletten förstärker verkets tidlöshet, hedrar den klassiska porträttraditionen samtidigt som den ger en unik värme och närvaro. Historiskt sett speglar verket början av 1900-talets uppskattning för karaktär och inre liv bortom blotta yttre likhet, vilket markerar det som ett betydande bidrag till porträttraditionen bevarad i National Portrait Gallery i London.