Konstverket presenterar en ensam figur, en ung kvinna som sitter på vad som ser ut som sand, med ryggen mjukt böjd mot betraktaren; hennes ansikte i profil, hennes blick förlorad i tankar. Den dämpade paletten — kräm, beige och ljusblått — framkallar en känsla av lugn. Den mjuka appliceringen av färgen förstärker lugnet och låter formen framträda subtilt, utan hårda linjer eller starka kontraster. Enkelheten i bakgrunden framhäver ytterligare figurens närvaro.

Kompositionen är noggrant balanserad; de horisontella linjerna i sanden och antydningen av havet skapar en känsla av rymd, medan figurens position förankrar betraktarens blick. Konstnären använder ljus och skugga för att forma kroppen, vilket ger den en mjuk, nästan eterisk kvalitet och ingjuter en känsla av ensamhet. Scenen känns tidlös, borttagen från kaoset i den moderna världen; den unga kvinnans introspektion är påtaglig och skapar ett ögonblick av kontemplation och frid. Detta verk exemplifierar en behärskning av formen och en subtil utforskning av den mänskliga formen och det inre livet.