Detta livliga landskap, målat 1889, är en rik tapet av färger, fullt med liv och energi. Scenen fångar expansiva fält som sträcker sig oändligt under en mjuk himmel, insprängt med frodigt grönt gräs och blommande vallmo som ger inslag av livlig röd färg. Penseldraget är lekfullt men exakt, vilket framhäver Van Goghs unika förmåga att införa rörelse i duken; ferdahärdar dansar över ytan och skapar en levande textur som inbjuder betraktaren att nästan röra vid scenen. Mitt i de böljande fälten står ett mysigt gult hus, vars närvaro ger en känsla av komfort och stabilitet i en annars vild landskap. Omkringliggande träd reser sig högt, inramar bilden i djupa gröna färger som står i vacker kontrast till gult och rött.

Den känslomässiga påverkan av detta verk är obestridlig; det väcker en känsla av fred och nostalgi. Van Gogh verkar uttrycka skönheten i det lantliga livet samtidigt som han antyder de strider med psykiskt välbefinnande som plågade honom under denna period. Kombinationen av färger skapar en känsla av värme, som om betraktaren nästan kan höra en mjuk bris viska genom det höga gräset och känna de mjuka solstrålarna. Detta konstverk representerar inte bara en vacker vy av naturen utan är också ett bevis på Van Goghs revolutionära roll i konstvärlden genom sin uttrycksfulla användning av färg och form, vilket gör det till ett betydelsefullt verk både i konsthistorien och i den egna konstnärens resa.