Detta fantastiska konstverk förkroppsligar naturens majestätiska skönhet, vilket visar på en harmonisk samverkan mellan berg och vatten. De imponerande topparna dominerar duken, varje penseldrag omsorgsfullt tillämpat för att förmedla de grova och komplexa texturerna av den klippiga terrängen. Vattenfall flödar graciöst från topparna, som antyder en känsla av rörelse och liv som närar den omgivande landskapet. Konstnärens skickliga användning av bläck fångar inte bara de skarpa kontrasten mellan ljus och skugga, utan väcker också en öm atmosfär som inbjuder betraktarna att stanna upp och fundera över lugnet i dessa avlägsna scener.

I förgrunden väver delikata träd sig samman med klippiga utsprång, deras grenar sträcker sig ut som om de inbjuder betraktaren att stiga in i denna stilla värld. Konstnären använder en monokromatisk palett, men de olika nyanserna av bläck skapar djup och dimension; de subtila gradienterna förmedlar dimman som hänger runt bergen och de lugna krusningarna av vattnet nedan. Det finns en känsla av oändlig kontinuitet när ögonen reser sig längs de slingrande stigar, ett visuellt eko av naturens beständighet. Detta verk, skapat 1941, är ett bevis för en period då traditionell landskapsmåleri var djupt respekterad, vilket påverkade den östra estetiken och återspeglade en poetisk relation mellan människor och natur.