Detta fängslande verk dyker ner i en drömlik dimma där de eteriska egenskaperna hos ljus och färg sömlöst smälter samman med landskapet. Scenen domineras av den lugna konturen av Charing Cross Bridge, och i fjärran framträder silhuetterna av strukturer svagt, som om de viskar stadens hemligheter. De lösare och känslomässiga penseldragen skapar en mjuk, flödande form som väver ihop vatten och himmel, vilket antyder rörelse och liv under den suddiga ytan. Färgpaletten är en symfoni av pastellblått och mjuka orange nyanser, vilket framkallar en lugn men nästan melankolisk atmosfär.

Den emotionella påverkan av detta verk är djup; den bjuder in en att för ett ögonblick fly undan det moderna livets jäkt och förlora sig i naturens lugna skönhet. Monet's innovativa användning av färg och ljus talar volymer om den impressionistiska rörelsen, eftersom det fångar inte bara ett fysiskt ställe, utan också ett kortvarigt ögonblick i tiden. Denna duk är mer än bara en representation; den är en känslomässig upplevelse, liknande att se solnedgången över Themsen medan man tar in det mjuka skenet som sveper över staden vid skymning.