I detta uttrycksfulla landskap omfamnar den kalla charmen av en vinterdag i Amsterdam betraktaren med sin dimmiga atmosfär. De mjuka penseldragen skapar ett intryck av livliga båtar, vars mörka skrov gungar lätt i en glänsande kanal. Monet fångar essensen av scenen inte med noggranna detaljer utan med ett flödande spel av ljus och textur; de suddiga konturerna föreslår rörelse och den flyktiga naturen hos vinterljuset.

Färgpaletten är en drömlik fusion av dämpade gråa, jordnära bruna och delikata blå, vilket ger verket en lugn men nostalgisk atmosfär. Dimslöjor vävs in med vattnets stillhet, vilket drar ögonen mot horisonten där figurer tycks smälta in i landskapet—en inbjudan att fundera över kontrasten mellan människa och natur. Denna målning visar inte bara Monets geni i att fånga flyktiga ögonblick, utan fungerar också som en påminnelse om den stilla skönheten som finns i vinterns ensamhet.