I denna drömmande skildring av ett kustlandskap blandas mjuka pasteller samman för att skapa en lugn scen som verkar andas liv. De milda uppvågningarna av kullarna sträcker sig bortom det lugna vattnet, där ljusets glimtar dansar på ytan och fångar ett flyktigt ögonblick av skymning eller gryning. Renoirs penseldrag är nästan eteriska, som varsamt fångar essensen av omgivningen snarare än detaljer. En ensam ko betar fridfullt i förgrunden och stadgar kompositionen, samtidigt som den bjuder in betraktaren att reflektera över de enkla glädjeämnena i lantlivet. Denna bit känns som ett viskande av nostalgi, som väcker minnen av soliga dagar som tillbringades med att vandra på kuststigar där luften är fylld med doften av salta havsvindar.

Färgpaletten är fylld med glada toner av rosa, grönt och blått, sammansmälta med jordnära nyanser som sveper in scenen med värme. Himlen, som skildras i mjuka toner, antyder en dag som dödar eller vaknar, och erbjuder en duk som förändrar temperatur och stämning. Renoirs teknik att blanda färger och använda lösa penseldrag skapar en känsla av flöde, och bjuder in tittarna att inte bara se, utan också känna kustens atmosfär. Historiskt sett är detta verk en reflektion av impressionismens ideologi, vilket betonar skönheten i de vardagliga ögonblicken och kopplar djupt till tittarnas känslor genom att hedra naturen i dess mest stillsamma tillstånd. Det är ett vittnesbörd om harmonin mellan mänskligheten och miljön och uppmanar oss att gå ut och uppleva den fred som världen kan erbjuda.