I den här livfulla målningen exploderar ett rikt urval av rosor från en utsmyckad vas och utstrålar en doft som nästan verkar hoppa från duken. Monets energiska penseldrag fångar de känsliga kronbladen av rosorna, som varierar från mjukt rosa till djup crimson, där varje blomma tycks vibrera av liv. Runt rosorna finns ett moln av små vita blommor, troligen gypsophila, som lägger till en molnliknande effekt, vilket förstärker bukettens allmänna mjukhet. Den texturerade bakgrunden, en blandning av dämpade toner, ger en perfekt bakgrund, framhäver blomsterexuberansen, samtidigt som den ger en känsla av intimitet, som om man smyger på ett älskat hörn av ett solbelyst rum.

Kompositionen drar betraktarens öga till ett lugnt men livfullt rum; färgsamverkan—mjuka gröna, hintar av gult i vasen och de bleka golvbrädorna—skapar en harmonisk balans typisk för Monets stil. Det finns en viss känslomässig tyngd i detta stycke, eftersom blommorna symboliserar det flyktiga skönhet och tidens gång—som ekar med den impressionistiska filosofin. Historiskt sett faller denna målning inom en period när Monet fördjupade sin utforskning av stilleben, vilket visar en mästerlig behärskning av färg och ljus som fortfarande resonerar med publiken idag.