Denna intima landskapsscen fångar den enkla skönheten i ett fält under en vidsträckt, blekblå himmel prickad med vita moln. Kompositionen fokuserar på en ensam figur som styr en plog dragen av en vit häst, en öm hyllning till arbetet och rytmen i det agrara livet. Förgrunden visar mörka, texturerade fåror som kontrasterar mot de mjukare gröna och ockrafärgade nyanserna i mittenplan. Träd omgärdar fältet till vänster och höger, deras löv målade med en delikat, nästan impressionistisk touch som suddar ut gränsen mellan form och atmosfär.

Färgpaletten är återhållsam men uttrycksfull, med dämpade gröna, bruna och mjuka blå toner som för tankarna till ett stilla morgon- eller kvällsljus. Penseldragen är lösa men avsiktliga, med subtila lager som förmedlar djup och markens mjuka vågor. Scenen utstrålar en fridfull, nästan meditativ känsla; man kan föreställa sig rytmen av hästens hovar och plogen som skrapar jorden, lövens mjuka sus och den svala luften fylld med doften av jord och växter. Historiskt speglar verket 1800-talets intresse för landsbygdsliv och handens arbetes värdighet, och fångar med öm realism människans och naturens förbindelse, vilket förutser impressionisternas fokus på ljus och vardagliga ögonblick.