Scenen utspelar sig med en påtaglig känsla av rörelse, en karavan som färdas genom ett landskap återgivet med snabba, uttrycksfulla penseldrag. En täckt vagn, fokus, dras längs en hjulspårsväg och bär otydliga figurer, vars former antyds av samspelet mellan ljus och skugga. Två ryttare till häst föregår vagnen, deras former framträder ur det omgivande mörkret, vilket antyder en resa in i det okända. Konstnären använder mästerligt en palett av jordtoner, bruna och ockra, punkterad av inslag av rött och vitt som livar upp figurerna och ger kontrast. Himlen, en tvätt av dämpade blått och gult, lovar antingen gryning eller skymning, vilket bidrar till den suggestiva atmosfären. Användningen av färgen är lös och gestisk, vilket antyder ett ögonblick som fångats i tiden, ett flyktigt intryck av en resa. Det är som om konstnären försökte fånga själva essensen av det förgängliga.