Denna suggestiva målning fördjupar betraktaren i ett intimt ögonblick i en exotisk miljö, där tre tahitiska kvinnor vilar och tycks kommunicera i en märkligt glödande omgivning. Konstnärens penseldrag är djärva men flytande, med intensiva och mättade färger dominerade av djupblått, brinnande orange, mjukt rosa och frodigt grönt, vilket skapar en annan världslig, mystisk och livfull atmosfär. Kompositionen levandegörs genom den starka horisontella linjen som bildas av de liggande figurerna och det mörka, slingrande trädet som sträcker sig över scenen och tillför djup och dynamik.

Kvinnornas kroppsspråk förmedlar lugn och en subtil narrativ spänning, deras uttryck är kontemplativa men tvetydiga. Ljuset och skuggan förstärker deras former och ger dem en skulptural närvaro mot platta, dekorativa bakgrunder – ett kännetecken för konstnärens förskjutning från naturalism mot symbolism och primitivism. Verket, målat under konstnärens tahitiperiod, utstrålar både en längtan efter orörd paradis och en kritik mot den koloniala blicken. Det bjuder in till att känna den förtrollande, ibland oroande, resonansen av kultur och andlighet genom färg och form, vilket väcker en drömlik meditation över mänsklig samhörighet och mytiska krafter.