Verket presenterar en slingrande, solbestrålad väg som skär genom landskapet. Det är en stig som inbjuder betraktaren att vandra, att utforska. Konstnären använder skickligt en dämpad palett, som huvudsakligen består av gröna, blåa och jordtoner, som framkallar en känsla av lugn och nostalgi. Penseldragen är avsiktliga, nästan karga i sin enkelhet, men de fångar perfekt strukturen i stenmurarna och den frodiga växtligheten som kantar vägen. Här finns en tyst stillhet, en känsla av att vara bortkopplad från världens jäkt, en glimt av ett tidlöst ögonblick.

Kompositionen är briljant balanserad, med byggnadernas solida former som förankrar dukens vänstra och högra sidor; och i bakgrunden, husen som avlägsnar sig, skapar en känsla av djup och skala. Ljuset och skuggans spel är subtilt och förstärker den tredimensionella känslan, medan vallmofältet på sidan tillför en touch av livfull färg, vilket kontrasterar med de mer dämpade nyanserna i omgivningen. Det är en scen som säger mycket med sin lugn och enkelhet.