Detta ömtåliga porträtt fångar en ung kvinnas lugna profil, hennes blick är behärskad och eftertänksam. Konstnären använder mjuka, nästan viskande penseldrag och en dämpad färgpalett dominerad av milda jordtoner och subtila blå nyanser, vilket ger verket en tyst och meditativ stämning. Hennes kastanjebruna hår, delvis täckt av ett genomskinligt mörkt tyg, ramar in ansiktet med öm grace, medan ett enda turkosörhänge tillför en färgkontrast som drar uppmärksamheten till hennes förfinade drag.

Kompositionen är intim men återhållen, med ett tätt fokus på huvud och axlar, vilket tillåter betraktaren att fördjupa sig i hennes lugna uttryck och det mjuka ljusspelet på hennes hud. Den historiska kontexten antyder en 1800-talskänslighet, där porträtt inte bara syftade till att avbilda fysisk likhet utan också att återspegla motivets inre värld. Mediets mjukhet — sannolikt akvarell eller pastell — förstärker den eteriska kvalitén och får den unga kvinnan att framstå nästan som en flyktig syn från ett stilla ögonblick i tiden.