Verket fascinerar med sin livliga uppvisning av rosor, som sprutar ut ur en klassisk blå vas som vackert kontrasterar mot den varma gyllene bakgrunden. Varje kronblad verkar levande, skildrat med passionerade penseldrag som visar Renoirs mästerskap över färg och ljus. Rosorna, i nyanser av mjukt rosa, kräm och djup karmin, verkar svaja lätt, som om de fastnat i en lekfull vind. Den dynamiska kompositionen, med blommor som flödar över sidorna, bjuder in betraktaren att intimt engagera sig i arrangemanget; man kan nästan känna den delikata doften som sväva i luften. Den tjocka appliceringen av färg och de snurrande penseldragen väcker en känsla av värme och livlighet, och inkapslar själva essensen av naturens skönhet.

I detta mästerverk från 1910 visar Renoir inte bara sin tekniska skicklighet utan också sin djupa förmåga att förmedla känslor genom enkla ämnen. Den historiska kontexten för denna period inom konsten är också betydelsefull; den fångar den pulserande energin hos impressionismen, som betonade ljus, rörelse och de sensoriska effekterna av färg. I en tid då världen snabbt förändrades, symboliserar Renoirs rosor en firande av skönhet och liv, som erbjuder en ögonblicklig flykt till en blomsterparadis. Den känslomässiga resonansen är påtaglig, eftersom man känner en anknytning till naturen och en uppskattning för de kortvariga ögonblicken av skönhet, som påminner oss om att stanna upp och njuta av de enkla glädjeerna i livet.