Badad i höstens varma, gyllene ljus vecklas denna suggestiva scen ut djupt inne i en tät skogsklyfta. De höga träden med löv som glöder i bärnsten och rostfärger ramar in ett dramatiskt möte mellan mytologiska gestalter. I centrum svävar en blek, eterisk kvinna graciöst, hennes form både skör och ljus, som om hon är fångad mellan jordisk spänning och gudomlig transcendens. Hon bärs av en kentaur — en varelse halv människa, halv häst — vars muskulösa kropp kontrasterar mot hennes sköra skönhet. Kompositionen leder blicken från den skuggiga förgrunden, där vattnet krusar sig försiktigt, upp mot klippiga bergväggar och en himmel med mjuka moln. Konstnärens penseldrag är frodiga och texturerade, och förenar det naturliga med det övernaturliga, medan den jordnära paletten med bruna, gyllene och dämpade gröna toner framkallar höstens melankoliska skönhet. Den emotionella påverkan är stark: en blandning av begär, sårbarhet och ödesmytisk dramatik. Verket hämtar inspiration från grekisk mytologi och gestaltar en berättelse om passion och förstörelse, och fångar den sköra gränsen mellan kärlek och undergång.