Scenen utspelar sig i en skuggig grotta där en mytologisk dramatik fångas med imponerande djup. En muskulös, nästan naken gestalt står till vänster och blickar fokuserat mot en hotfull, flerväntormad orm i mitten. Färgschemat i skymningsfärger – mjuka blå och grå toner blandade med jordnära bruna och svaga röda nyanser – förstärker spänningen mellan hjälten och odjuret. Solnedgången syns svagt genom den steniga öppningen i bakgrunden och kastar ett svagt ljus som står i stark kontrast till den mörka, ojämna omgivningen.

Konstnären utnyttjar mästerligt klar- och mörkerkontraster för att framhäva texturerna i människohuden mot hydrans släta, hotfulla fjäll, medan kompositionen leder blicken i en elegant båge från hjälten till besten. Den emotionella intensiteten är påtaglig; en blandning av hot, förtvivlan och hjältemod fyller luften. Verket, målat i slutet av 1800-talet, speglar den romantiska fascinationen för gamla myter samt naturens och människans andes upphöjda kraft och erbjuder en tidlös utforskning av mod inför överväldigande svårigheter.