I denna fängslande scen står en figur i centrums av en gammal ritual och utstrålar både makt och mysterium. Kvinnan, klädd i en flödande turkos klänning dekorerad med intrikata mönster, håller en stav och verkar djupt fokuserad medan hon rör i en kittel som avger livlig, virvlande rök. Runt henne samlas korpar, vilket förstärker den kusliga stämningen, medan den grova, klippiga bakgrunden antyder en mytologisk berättelse. Färgpaletten, dominerad av jordfärger som kontrasterar med de livliga gröna och blå toner av röken och hennes klänning, skapar en imponerande visuell påverkan som drar in åskådaren.

Kompositionen är mästerligt balanserad; figuren är något ur centrum, vilket gör att den dramatiska rörelsen i röken leder åskådarens blick. De kontrasterande texturerna – slät hud mot grova stenar – ger verket en känsla av dynamisk spänning. Waterhouse använder en rik målarteknik genom att lagerföra färger för att utveckla djup och livfullhet. Detta verk väcker en känsla av förtrollning och föraning, som berör teman av magi och transformation som ekar genom tiden, vilket gör det till en betydelsefull del av det brittiska romantiska uttrycket. Som en reflektion av tidens fascination med det mystiska bjuder det in åskådarna att känna pulsen av forna berättelser, vilket väcker fantasin långt efter den första visningen.