Denna gripande scen fångar en ung thrakisk flicka som ömt bär det avhuggna huvudet av Orfeus, vilande på hans lyra. Kompositionen är intim men laddad med mytisk tragedi, där flickans milda uttryck kontrasterar mot Orfeus huvudets livlösa lugn. Den rika jordnära färgpaletten domineras av djupa gröna, röda och bruna toner som smälter samman med den klippiga, dystra bakgrunden som antyder ett vilt och otämjt landskap. Den detaljerade återgivningen av tyger och texturer inbjuder till taktil uppskattning, medan det mjuka, diffusa ljuset ger scenen en nästan drömlik, melankolisk aura.

Den vertikala och tätt fokuserade kompositionen betonar den emotionella kopplingen mellan figurerna. Bakgrundens dimmiga och dämpade kvalitet står i kontrast till förgrunden som är detaljerad, vilket ökar känslan av djup och tidlöshet. Historiskt sett hämtar verket inspiration från klassisk mytologi och väcker den tragiska ödet för Orfeus, vars musik kunde förtrolla även de döda. Den emotionella effekten är djup; man kan nästan höra den tysta klagan som bärs med vinden, känna vikten av förlust och hängivenhet. Detta mästerverk förkroppsligar en romantisk fascination för myt, känsla och konstens sublima kraft.