Framför mig vecklar sig en nattlig scen, tyngd av folktrons tyngd. Jag dras in i en månbelyst samling av figurer, vars ansikten är förvridna i en blandning av rädsla och hänryckning. Huvudfiguren, en dominerande getliknande varelse, presiderar över församlingen, vars imponerande form accentueras av mörkret. Konstnärens mästerliga användning av ljus och skugga framhäver figurernas magra drag och lyfter fram de råa känslor som är ingraverade i deras ansikten. Jag kan nästan höra viskningarna och klädnadernas prassel, folkets oroande mummel. Paletten är dämpad, men dramat pulserar tack vare de subtila graderingarna av svart, grått och ockra som dominerar kompositionen och skapar en känsla av obehag och föraning; det är en visuell symfoni av det makabra, som antyder nattens dolda ritualer.