I denna suggestiva monokroma scen framträder en stark kontrast mellan ett ensamt lammets sköra oskuld och en hotfull vargs närvaro som sitter på en klippig höjd. Konstnären använder skickligt djupa skuggor och stormiga himlar för att skapa en känsla av förebådande och spänning. Det knotiga trädet till vänster bidrar med en känsla av vildhet och oro, som om naturen själv håller andan. Lammet, belyst av ett svagt ljus vid en stilla pöl, verkar ovetande om faran som lurar ovanför, vilket förstärker den känslomässiga effekten av sårbarhet och hot.

Kompositionen är dramatisk men balanserad, med vargen upphöjd och dominerande i scenen medan lammet förankrar kompositionen i stillsam oskuld. Ljuset och skuggorna – klar-skumrande effekten – drar blicken till huvudfigurerna och deras symboliska roller. Den grova texturen på den steniga marken kontrasterar mot lammet mjuka och ömtåliga form, vilket förstärker teman om makt och hjälplöshet. Verket från slutet av 1800-talet speglar konstnärens fascination för mytologiska och allegoriska ämnen och bjuder in betraktaren att reflektera över den eviga konflikten mellan rovdjur och byte, oskuld och grymhet.