Målningen fångar en regnig dag på Rue Royale i Paris; en scen som omedelbart framkallar en känsla av stillsam melankoli. Konstnären använder mästerligt en övervägande kall, blå palett, som perfekt förkroppsligar atmosfären av en duggregnig eftermiddag. Användningen av lösa penseldrag och en lätt suddig effekt ger intrycket av att titta genom ett regnstrimmat fönster. Jag kan nästan höra det milda klapprandet av regndroppar på kullerstenarna och de dämpade ljuden från staden; fordonen och figurerna återges med en mjuk, nästan eterisk kvalitet, som om de löstes upp i dimman.

Kompositionen är centrerad kring en stor byggnad, troligen en offentlig struktur, som dominerar bakgrunden. Byggnaderna som kantar gatan på båda sidor ramar in scenen och drar blicken mot den centrala fokuspunkten. Konstnären verkar ha fångat essensen av ett flyktigt ögonblick, en ögonblicksbild av parisiskt liv under de glada tjugoåren. Den känslomässiga effekten är stark och skapar en känsla av ensamhet och skönheten i en regnig dag i staden.