Detta intima porträtt fångar en ung flicka som sitter på en trästol och håller en ömtålig solfjäder. Flickan, klädd i en djupblå förklädesklänning över en vit blus, är målad med mjuka, texturerade penseldrag som ger scenen en ömsint, nästan viskande karaktär. Bakgrundens dämpade jordtoner, prickade med ljus och skugga, skapar en stillsam och eftertänksam atmosfär som antyder en stunds paus eller inåtvändhet. Det subtila ljusspelet framhäver flickans eftertänksamma uttryck och de mjuka lockarna i hennes hår, vilket väcker en känsla av oskuld och stillhet.

Kompositionen är noggrant balanserad med flickans figur något förskjuten från centrum, vilket leder blicken längs diagonalen som bildas av stolen och solfjädern. Konstnärens penseldrag är lösa men avsiktliga, smälter samman figuren med omgivningen samtidigt som de bibehåller ett tydligt fokus på hennes närvaro. Den dämpade paletten av bruna och blå toner, förstärkt med vita inslag, förmedlar både värme och återhållsamhet och förankrar verket i ett sent 1800-talets hemmiljö. Denna målning känns som en tyst konversation över tid—en intim glimt av barndomen och stundernas mjuka gång.