I detta fascinerande verk livar katedralens storslagna fasad i Rouen under ett strålande solsken, vilket belyser de intrikata detaljerna i dess gotiska arkitektur. Tegel- och stenytor är prickade med små färgfläckar – gyllene gult och djupblått – som verkar glimma och dansa i det starka ljuset. Monets penselstryk är både uttrycksfullt och spontant; sträcken varierar mellan dynamiska och mjuka och skapar en rytm när ögonen rör sig över duken.

Kompositionen drar in betraktaren med sin vackert balanserade struktur, men Monets levande tolkningar ger verket en känsla av rörelse, som om solljuset när som helst kan omsluta katedralen. Att stå framför denna målning är en upplevelse som liknar att bli omsluten av en varm omfamning; det finns en påtaglig energi som nästan vibrerar med livets själva väsen. Den historiska kontexten är avgörande här; målad under Monets utforskning av ljus och atmosfär, exemplifierar detta verk de grundläggande värderingarna inom impressionismen, vilket övergår ren representation och inbjuder åskådare att känna scenens ande istället för att bara se den.