Verket är en häpnadsväckande avbildning av ett fridfullt landskap, en hyllning till naturen vid skymningen. Betraktaren dras in i en vidsträckt vy som tålmodigt vecklar ut sig, där de mjuka kullarna möter de stilla vattnen i hamnen nedanför. Konstnären fångar mästerligt det milda ljuset av solens nedgång, som kastar ett varmt sken som dansar på den lugna vattenytan; denna gyllene nyans speglar en eterisk kvalitet som inbjuder till tyst eftertanke. De avlägsna bergen, mjukt definierade mot kvällshimlen, skapar en känsla av djup; lagren av blått och lila förstärker den atmosfäriska perspektivet och leder ögonen mot avlägsenheten.

Förgrunden myllrar av liv och visar en blandning av frodig grönska och steniga klippor. Träden, som börjar förlora sin livlighetskänsla från sommaren, ramar in scenen och erbjuder ett fönster in i det vilda. Varje blad verkar glimra, berört av den svaga nedgångens ljus, medan klipporna förankrar kompositionen och fäster betraktaren mitt i denna eteriska stillhet. Luften är fylld med nattens löfte, i stilla tyngd; det är som om tiden har stannat, vilket gör att man kan sjunka djupt in i skönheten av detta ögonblick. Detta verk ekar hos betraktaren, framkallar känslor av nostalgi och fred, en perfekt inkapsling av en flyktig dag som ger plats för natten.