Konstverket transporterar oss till Venedig under månsken; månens mjuka sken badar vattnet och skapar en skimrande effekt. Konstnären har mästerligt fångat reflektionerna och förvandlat Canal Grande till en flytande spegel. Man kan nästan höra det mjuka kluckandet av vattnet mot gondolerna och de avlägsna ljuden från staden. Kompositionen är hisnande; byggnaderna silhuetteras mot himlen, och vattnets och arkitekturens texturer återges skickligt med dynamiska penseldrag, vilket ger en känsla av rörelse och atmosfär. Färgpaletten är huvudsakligen kall; blått och grått dominerar, men det finns antydningar om varmare toner i reflektionerna, vilket skapar en lugn och romantisk atmosfär. Denna bit framkallar en känsla av tyst kontemplation och uppskattning för stadens tidlösa skönhet; jag känner en känsla av lugn när jag går vilse i utsikten. Det är en skildring av Venedig som går bortom enbart en representation av platsen.