I detta charmiga verk sitter ett ungt barn i en äng som är översållad med fina penseldrag av grönt och gult, vilket antyder en livlig sommardag. Barnet, med rufstigt blont hår och ett sött, oskyldigt uttryck, håller i en apelsin, som blir fokuspunkt i den frodiga omgivningen. De mjuka, rundade formerna av figuren skapar en känsla av värme och komfort, och bjuder in betraktaren att känna ömhet för detta ögonblick fångat i tiden. Den lösa penselföringen ger en impressionistisk känsla och låter färgerna smälta harmoniskt samman och väcka den glada essensen av barndomen.

Konstnärens användning av färg är särskilt slående; de mjuka blå nyanserna av barnets kläder dansar vackert mot de gyllene tonerna av gräset prickat med små blommor. Denna lekfulla kontrast förstärker oskuld i scenen, medan barnets mjuka kinder och klara ögon strålar av lycka. Målningen är inte bara ett porträtt, utan ett uttryck för ett stilla ögonblick av barndom, vilket återspeglar van Goghs förmåga att väva samman känslor och natur. Den historiska kontexten av detta verk, som skapades mot slutet av konstnärens liv, betonar den oerhört djupa och enkla skönheten i vardagliga upplevelser, vilket gör att vi kan förbindas med det universella temat av barndomslycka.